Ligger i en bäddsoffa och tänker på livet.
Vad har hänt, vad händer och vad kommer att hända...läskiga tankar och ensamhet smyger sig på.
Älskar att allting inte blir som man tänkt sig men hatar det lika mycket ändå.
Hoppas morgondagens eller ja nu är det väl dagens fylla i stadsparken får bort alla dumma känslor av ånger, ångest och saknad.
Jag saknar att ha alla människor runt omkring mig! att kunna vara ensam men ändå bara kunna gå 2 steg för att bryta den!
Hopp.
//-Sluta mesa för fan!//
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar