Det här sommaren är och har varit den bästa jag haft. Men ändå när jag åkte hem från stan i min bil idag grät jag som aldrig förr. Lyssnade på en gammal laaksoskiva på högsta volym och sjöng med samtidigt som jag började gråta och hulka mer och mer. Tillslut var sången ett enda stort bröl. Varför ska det vara såhär! kan man inte bara få vara glad för en gång skull! jävla hjärna som ska påminna mig om dåliga tider och mysiga stunder. sorg är inte att leka med. Samtidigt blir jag ännu argare på mig själv för att jag inte kan komma över nånting som så många andra har gjort tidigare! Det är ju inget speciellt med just min ledsenhet! Ryck upp dig för fan!!! jag orkar inte ha ångest och tänk om grejer längre. Jag vill bara vara glad!
På fredag är det iaf dags för Lysekil med 3 underbara människor! det är verkligen något att vara glad för!
//-Jag känner dig bättre än du känner dig själv.//
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag känner igen mig i det du skriver så läskigt mycket. kram på dig !
nu förstår jag precis darling!vi måste hålla ihop!dumma minnen och grubbel!jag hatart men det tillhör väl livet! saknar dig jättemycket matilda!!
tack så mkt mina underbara små flickor!
Skicka en kommentar