Förvånan. förvånad. förväntansfull.

Väldigt ofta nu för tiden känner jag mig förvånad. mer positiv Förvånan än negativ. eller rättare sagt enbart förvånad. Tittar i min stora svarta fina pysselbok som jag startade för ett par år sen. Man skulle kunna kalla det för scrapbooking men det är det absolut inte. mest bara inspirationsbilder från tidningar, bilder från förr eller bara en massa ord jag gillar. Jag blir glad varenda gång jag tittar i den och varje gång förundras jag över hur kreativ jag kan vara ibland. det nyaste inslaget i boken är ett vykort min mamma smög ner i min väska när jag var på skidresa i Österrike. I min familj har vi aldrig sagt orden -Jag älskar dig. självklart kände vi så för varandra men det sades aldrig högt. Så min förvåning var stor när det på kortet bland annat stod -Jag älskar dig för den du är. jag hade nästan glömt bort detta kort tills nyligen men nu kan jag nästan inte sluta titta på det och känna en sådan enorm längtan efter min familj.eller kanske inte riktigt längtan mest bara en sådan tacksamhet över att jag har dom. Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg men mest att jag känner bit för bit varje dag hur jag växer upp mer och mer. Förväntansfull över hela livet kanske...vad ska det bli av mig? nånting bra antagligen eftersom jag har en fin familj som älskar mig...

//en öl öppnad och mycket djup//